Förordningen innebär en uppdatering av de gemensamma EU-reglerna för samordning av social trygghet, vilket direkt berör arbetsgivare, HR-funktioner och rådgivare som hanterar personal med arbete i flera medlemsländer, Norge, Island, Liechtenstein eller Schweiz.
För svenska företag handlar det konkret om hur socialförsäkringstillhörighet fastställs när anställda arbetar i flera länder samtidigt eller sänds ut tillfälligt. Detta påverkar i sin tur hanteringen av A1-intyg, som används för att styrka vilket lands socialförsäkringssystem som gäller för en arbetstagare.
De företag som berörs mest är de med regelbunden gränsöverskridande verksamhet, exempelvis inom transport, bygg, konsulttjänster och koncerner med anställda som pendlar eller rör sig mellan flera länder i tjänsten.
Tidsperspektivet för implementering i nationell tillämpning framgår inte av underlaget, men förordningar av detta slag blir direkt gällande i medlemsstaterna utan särskild nationell lagstiftning, vilket gör det relevant att börja förbereda sig i god tid.
En osäkerhet är exakt vilka materiella ändringar som gjorts i detalj jämfört med tidigare lydelse av 883/2004 och 987/2009, samt hur Försäkringskassan och andra svenska myndigheter kommer att tillämpa de nya reglerna i praktiken.
Som nästa steg bör HR- och compliance-ansvariga kartlägga vilka anställda som berörs av gränsöverskridande arbete, se över interna rutiner för ansökan och hantering av A1-intyg, och följa hur Försäkringskassan och EU-kommissionen vägleder tillämpningen när mer detaljerad information blir tillgänglig.